fredag 23 september 2011

Maybe I'll be famous as the man who can't be moved

Hola guapas! Jag överlevde Falunveckan för sista gången. Nu kommer jag aldrig mer tillbaka dit, känns lite sorgligt. Veckan har varit fantastisk på många vis, mindre fantastisk på andra vis. Min kära menstruationscykel lyckades pricka in min pms i stort sett hela veckan, tack och bock? Vissa stunder kände jag mig på full allvar deprimerad, det var inte kul alls och jag ville bara därifrån. Sen spelade jag COD med pojkarna och blev glad tjej igen. Är codkungen nr 1, no lie. 

Sen ringde tvillingen en kväll och berättade lite förbigående att pappa åkt in till akuten tidigt på förmiddagen och var kvar där till kvällen, och jag fick panik, men det visade sig att det inte var något allvarligt, troligtvis njursten. Men ändå. Använde det som ursäkt till att sitta och prata i telefon i nästan en timme efter att man behövde gå och lägga sig. A girl's gotta do what a girl's gotta do, right? /ligisten_96

Allt som allt en bra vecka osv, jag pallar inte berätta mer och ni pallar inte läsa mer. Hej så länge, nu ska jag dränka mina sorger i kall mat och nagellack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar